Regplåtsskämt
Tisdag 30 september 2008 @ 22:49

Min vän Jennie Westerbom postade några regplåtsskämt på Facebook häromdagen. Måste testa dom på er. Det är riktigt låga och kassa skämt, men jag älskar dom 
Hur ser man att en bil kommer från Polen? Pålacken.. Hur ser man att en bil kommer från Turkiet? På vindruteturkarna.. hur ser man att en bil kommer från Jamaica? På reggieplåten.. Hur ser man att en bil kommer från Tyskland? Det german inte..




Omväxling förnöjer
Tisdag 30 september 2008 @ 14:18

Jag har börjat blogga igen, och alla ord jag har skrivit hittills har antingen varit laddade med sorg eller ilska. Nu vänder vi trenden, här kommer några roliga bilder 











Lättretlig
Måndag 29 september 2008 @ 21:08

När man har haft alldeles för mycket feber i alldeles för många dagar, då kommer man till slut till ett stadie när man inte längre orkar med sig själv. Och när man inte gör det, då orkar man absolut inte med andra. Jag är så lättretlig nu så det är löjligt. Om jag hör minsta lilla ljud från en granne så vräker jag ur mig en ramsa som är så vidrig och otrevlig att jag nästan blir rädd för mig själv. Jag är så arg i detta skede att jag skakar och frustar som en tjur. Pekar gör jag också. Sen slår det tillbaka och jag faller mot sängen med en grottesk huvudvärk. Men jag ångrar mig inte, för grannen fick vad han förtjänade. Han ska hålla jävligt käft när jag är sjuk! 




100% sjuk
Måndag 29 september 2008 @ 15:53

Som ni säkert redan vet så har jag varit sjuk i två månader nu. Fick hosta och halsont när jag kom hem från Nature One, och sedan dess har det hållit på. Hostan har varit konstant medan snuva och halsont har kommit lite då och då. I onsdags verkar det som om kroppen fick nog och tog upp till en ny nivå: Feber. Sen dess har jag varit fånge i min borg på Gullmarsplan. Den mesta tiden har spenderats under täcket, yrandes och skakandes. Jag trodde att det skulle gå över av sig självt, men eftersom jag hade lika hög feber i morse bestämde jag mig för att gå till läkaren. Det var inte halsfluss och inte nån annan bakteriesjukdom heller. Inte vad jag hade hoppats på. Hade föredragit om det hade varit nåt som penicillin kan ta död på. Läkaren ville göra en lungröntgen på mig eftersom jag har haft dubbelsidig lunginflammation tidigare, så nästa anhalt blev Rosenlunds sjukhus. Får svar senare i eftermiddag därifrån.
Fick i alla fall två mediciner utskrivna för att lättare orka med livet i borgen, Briccanyl (luftrörsvidgande) och Cocillana-Etyfin (hostmedicin). C-E har jag haft en gång tidigare när jag hade en jävulsk hosta, och jag kommer ihåg att jag blev jävligt dåsig av den. Det verksamma ämnet är nämligen etylmorfin. Jag tog en slurk förut när jag kom hem. Först blev jag lugn och avslappnad, sen somnade jag. När jag vaknade nån timme senare var jag helt väck. Kunde knappt prata. Men det var skönt att äntligen kunna slappna av i hela kroppen och slippa hostan för en stund.
Nu är det sovdags igen känner jag, är fortfarande dåsig. Natti 




Why do all good things come to an end
Söndag 28 september 2008 @ 18:48

För drygt två veckor sen var jag med om en väldigt jobbig grej. Så jobbig att jag inte har orkat blogga om det. Det skulle nämligen innebära att jag skulle vara tvungen att återuppleva känslan från den dagen, och det har jag inte orkat med. Nu ska jag dock göra ett försök att få det här ur mig så att jag kan gå vidare.
Fredag eftermiddag, jag satt på jobbet och hade precis insett att jag skulle bli tvungen att jobba över några timmar. Då kommer Louice online på msn och säger att hon har en tråkig sak att berätta. Att hon ska flytta tillbaka till Karlstad, om tre timmar. I den sekunden dog jag, hela min värld krossades. Jag åkte hem och fann alla hennes prylar ihoppackade, redo att köras till Karlstad. Så sent som söndagen veckan innan hade vi tagit en heldag och gjort i ordning i lägenheten. Ställt upp en massa av hennes prylar och fått det riktigt hemtrevligt. Nu var allt som innan igen, tillbaks till noll. Vi satt och snackade ordentligt innan hon åkte, vilket var skönt. Hon förklarade anledningarna till varför hon var tvungen att flytta, och jag förstod. Det ändrar dock inte det faktum att jag inte ville att hon skulle flytta. Efter ett par timmar kom hennes föräldrar med en stor bil och lastade in allt. Sen åkte dom, och där stod jag kvar med ensamheten. Jag trivdes så otroligt bra att bo med henne, allt funkade klockrent. Hon gav mig en massa ny härlig energi. Jag brukade tacka henne innan vi somnade på kvällarna för all glädje hon hade gett mig under dagen. Vissa kvällar var jag så lycklig när jag lade mig att det kändes som jag svävade över sängen. Det var länge sen en människa hade den inverkan på mig. Men så är hon ganska speciell också, fröken Lofterud.
Den efterföljande veckan var surrealistisk. Jag sov dåligt om nätterna, vissa nätter sov jag ingenting alls. Grät ofta, både hemma och på jobbet. Var hemma i lägenheten så lite som möjligt eftersom den sista lilla energi jag hade kvar sögs ur mig så fort jag kom innanför dörren. Min blommor höll på att stryka med också, som av en slump. De hade fått vatten bara någon dag innan hon åkte, men när jag kom hem på lördag efter att ha sovit hos Peter hängde allihopa livlösa mot golvet. Jag lyckades rädda alla utom lillblomman på TV:n. Av den återstod bara kala grenar.
Nu har det gått två veckor och jag börjar sakta hitta tillbaka till mig själv igen. Har fått ordning i lägenheten och kan komma hem utan att få en stor klump i halsen. Jag har fortfarande mina stunder när allt känns förjävligt, men det går åt rätt håll i alla fall. Är så tacksam för att jag har en massa underbara vänner och en underbar familj. De har hört av sig ofta och kollat hur det är med mig. Dragit med mig ut på roligheter för att jag inte ska sitta hemma och grubbla. Tack för att ni finns!
Så, nu vet ni hur det ligger till. Jag berättar inte detta för att ni ska tycka synd om mig, utan för att jag ska få det sista ur mig. Mycket har jag fått ur mig genom att prata med vännerna, men det sista steget har varit bloggen. Nu är det avklarat.
Quod te non occidit, te durat




It hurts..
Lördag 20 september 2008 @ 14:25






Saknad
Fredag 12 september 2008 @ 22:48

Det här har varit en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Tårarna slutar inte att rinna. Jag bara önskar att allt var annorlunda, för det här gör så ont..




Morgonens låt
Fredag 12 september 2008 @ 09:13

Chicane vs. Natasha Bedingfield - Bruised Water (Mischa Daniels Remix)
Anyone who, can touch you, can hurt you, or heal you Anyone who, can reach you, can love you, or leave you




Sick fuck
Torsdag 11 september 2008 @ 11:08

Fan vad jag mår kasst. Sitter här på jobbet och känner hur hela kroppen skriker efter att få krypa ned under ett varmt täcke och bara sova. Vakna efter några timmar, ta en kopp varmt te och en slurk Bromhexin, sen sova igen. Jag längtar nåt så oerhört till helgen. För första gången på väldigt länge ska jag ta hand om min arma kropp.
Hade tänkt gå på bio ikväll egentligen men jag lägger ned det. Klockan kommer att bli för mycket innan jag kommer i säng. En kvalificerad gissning är att min kropp är i mer behov av sömn än en actionrulle. Tar bion till helgen istället. Wanted anybody?




1,5 month and counting
Onsdag 10 september 2008 @ 09:57

Andra dagen jag är hemma från jobbet nu. Halsen är gröttjock och jag hostar som en kedjerökare. Har fan varit sjuk i 1,5 månad nu, mer eller mindre. När jag kom hem från Nature One blev jag megaförkyld. Snoren forsade i två veckor, sen började den härliga hostan. Efter att ha hostat sönder lungorna i två veckor var jag någorlunda frisk i 1-2 veckor, och nu har det alltså tagit omtag. Louice fick nån crapbacill i sig förra veckan som har tvingat henne att vara hemma från jobbet, och nu har hon uppenbarligen fört över den till mig. Inte så konstigt iofs när vi sitter och blåser baciller på varandra över köksbordet dagarna i ända. Ska fan rida ut förkylningen den här gången så jag blir av med den en gång för alla. Blir en hellugn helg med te, godis, chips och film.
Nån som tycker lite synd om mig kanske? Skulle nog känns lite bättre då... 





Pyttipanna
Måndag 8 september 2008 @ 23:27

Jag gillar pyttipanna. Till det har jag gärna stekt ägg och söt sylt. Alltså, jordgubbssylt eller hallonsylt. Alla mina vänner tycker att jag är helt dum i huvet när jag säger det. Enligt dom ska det vara lingonsylt och rödbetor, eller kanske ketchup. Det vänder sig i magen bara jag tänker på det. Eller vad säger ni?!





Blommigt värre
Måndag 8 september 2008 @ 19:16

Köpte lite nya blomster till lägenheten förra helgen när jag och Phedter var till IKEA. Sötaste blomman är helt klart "Hashish" som står i köksfönstret. Jag har döpt honom till det för att han påminner lite om en hashplanta om man tittar på bladen. Varje morgon när jag och Lollo stiger upp hälsar vi på honom, blåser lite på hans blad och klappar honom på stammen. Som tack har han redan gett födelse till två små söta bebisblad.
De andra blommorna får ingen personlig presentation idag. Jag har inte lärt känna dem tillräckligt bra än. Men det kommer så fort de har öppnat upp sina hjärtan för mig. Har två till blommor som inte ens fick vara med på bild idag. Det står för mycket grejer framför det fönstret. Ska plåta så fort vi har fått in Lulus stuff i en garderob.
   Hashish till vänster, Unnamed blomma till höger
 Ny blomma, nytt doftljus, nytt dajmkryss i sten. Tack Lulu!




What's up
Söndag 7 september 2008 @ 23:45

Det har hänt en hel del på sistone, och inget av det har jag orkat blogga om. Men nu ska jag berätta lite i korta drag. Ska försöka att slänga upp lite bilder här under veckan som kommer också, om jag hinner och orkar. Om ni läser Lulus blogg så har ni säkert redan sett alla ändå, hon är snäppet bättre än mig när det gäller att uppdatera.
Appropå Lulu.. Den lilla blomsterkvasten har flyttat in hos mig på Gullmarsplan. Hennes hyreskontrakt i Åkeshov gick ut i augusti och hon lyckades inte hitta någon ny lya. Så en dag för ett par veckor sen tog hon med sig sitt pick och pack och flyttade hit. Det passar mig väldigt bra att bli sambo eftersom min hyra är runkdyr. Dessutom gillar inte jag att bo själv, är inte konstruerad för det. Nu har jag en vilde att skratta och flamsa med på kvällarna, sånt som ger ny härlig energi.
Från nåt kul till nåt tråkigt. Blev tvungen att åka in till akuten på SöS förra måndagen efter att jag fått problem med hjärtat. Satt på jobbet framför datorn och kände helt plötsligt tre "smällar" i hjärtat som var så kraftiga att jag var helt säker på att det skulle stanna. Hamnade i chocktillstånd och bara grät och grät. Blev inkörd av en kollega och fick gå före hela kön av folk. Kopplades till EKG och blev tömd på några liter blod, sen fick jag ligga på en bädd i nån timme och vänta på provsvaren. Allt såg bra ut i alla fall, det verkade inte vara något fel på hjärtat. Läkaren tippade på att det kan ha slagit dubbelslag, som tydligen kan bli väldigt kraftiga. Jag ska in på återbesök om nån vecka och göra ett ultraljud för att säkerställa att allt är som det ska. Känns tryggt att dom kollar upp allting ordentligt. Hela händelsen är trots allt det läskigaste som nånsin har hänt mig. Just känslan av att "nu dör jag" är inget jag vill uppleva igen. Man får sig en tankeställare när sånt här händer. Jag har stressat väldigt mycket på sistone, även när det gäller sånt jag inte kan påverka. Blir irriterad om tunnelbanan är en minut sen och på folk som går för sakta på trottoaren. Måste lära mig att ta sånt med en klackspark.
Nu ska jag sova, hostar snart sönder mina lungor. Hällde halva vattenflaskan rakt ned i luftstrupen förut idag när Lollo sa nåt flummigt, och efter det har jag hostat konstant. Nu har hon också fått hosta. Somliga straffar Gud med detsamma, som mor säger! 




Det är inte lätt...
Lördag 6 september 2008 @ 09:38

...när det är svårt.




The last time
Fredag 5 september 2008 @ 15:10

Vissa låtar är så bra att man får rysningar, vissa är så bra att man nästan börjar gråta. "One Blade" med Brennan Heart fick mig att gråta på Black & White Cruise i maj. Den här låten fick mig nästan att gråta idag - "The Last Time" med The Thrillseekers.
The last time we touched, the last time you held me I was a soul in your hand The last time we touched, the last time you held me My life had only begun The last time we missed, and I could see you clearly My eyes were not opened up The last time we missed, the last time I held you I could see you clearly




Grand Theft Alex
Torsdag 4 september 2008 @ 23:39

Det här är lätt bland det roligaste jag har sett på 1000apor.se!




Svar på gåtan
Onsdag 3 september 2008 @ 10:24

Fick några telefonsamtal från vänner igår som undrade svaret på gåtjäveln. Lite roligt att dom inte vågar fråga här i bloggen. Svaret är iaf "originaldjuret", alltså djuret i dess originalskepnad som det såg ut innan olyckan. Blev tvungen att förklarade detta mer ingående för de jag pratade med, men ingen fattade ändå. Något frustrerande. Asså, ponera ett roadkill, säg en grävling. Hur ser den ut? Jo, det är bara en enda hög av slafsiga inälvor. Om man vänder hela detta kadavret ut-och-in, då bör ju grävligen se ut som den gjorde innan olyckan, typ? Den kanske har ett öga i röven och ett ben som sticker ut genom näsan, men på ett ungefär iaf. Alltså originaldjuret. Jag kom på den här gåtan själv när jag satt på toan igår och filosofierade. Garvade högt i flera minuter. Lite synd bara att min IQ är så överlägsen alla andras att endast jag fattar svaret.




IQ-mätning mellan mig och Shahram
Onsdag 3 september 2008 @ 10:07

Shahram säger: hur mår min hund?
Wissing @ work säger: jora, trött men annars e det ok
Wissing @ work säger: tack, själv?
Shahram säger: jag tog ut mig så hårt på BodyPumpen igår att jag är död idag
Wissing @ work säger: haha
Wissing @ work säger: perfekt
Wissing @ work säger: jag har träningsvärk i armar å mage
Shahram säger: skönt
Wissing @ work säger: körde du med 2kgs-vikter den här gången?
Shahram säger: HAHAHHA
Shahram säger: 1kgs
Wissing @ work säger: aaah okej, ja bra att du tar det lugnt!
Wissing @ work säger: det är ju ändå en ökning med 300% från 0,25kg
Shahram säger: bra matte, snille!
Wissing @ work säger: hahhahhah
Wissing @ work säger: i know
Shahram säger: kan inte ens dissa rätt
Wissing @ work säger: vad fan blir det då?!?!
Wissing @ work säger: 200%?
Shahram säger: inte fan vet jag och jag bryr mig inte heller!
Wissing @ work säger: hahha, hur fan vet du att det är fel då?!!!!?!?!?!?
Shahram säger: det blir 400%
Shahram säger: 100%= 0,25
Shahram säger: gånger 4 blir 400
Wissing @ work säger: men är du dum....
Shahram säger: college boy in da house!
Wissing @ work säger: du hade 0,25 förra gången... om du ökar det x 3 får du 1kg, alltså en ökning med 3 gånger, 300%
Wissing @ work säger: hur får du det till 400?!
Shahram säger: jo det är rätt, ökning med 300%
Shahram säger: bravo
Wissing @ work säger: ja TACK... gök
Shahram säger: blogga på du...




Gåta
Tisdag 2 september 2008 @ 12:34

Vad får man om man vänder ut-och-in på ett roadkill?




Paus i bloggandet
Tisdag 2 september 2008 @ 00:26

Nu kommer jag att göra en paus i bloggandet. Jag kan inte säga om det dröjer två dar eller två veckor tills nästa inlägg, men jag måste göra detta för min egen hälsas skull. Fick mig ett litet uppvaknande idag att jag måste sluta stressa, och den här bloggen är ett riktigt stressmoment för mig när jag inte har skrivit på några dagar. Så vi hörs när jag känner mig redo att dela med mig igen. Kram så länge, kära läsare!



|


Om mig

|

|


Viktor "Victoooorious" Wissing.

Dansare, kroppsbyggare, webbutvecklare och dyrkare av elektronisk dansmusik.

Född och uppvuxen i Karlstad. Lever livet i Stockholm sedan sommaren 2007.
|
|

|

|






|