Det här kommer att bli ett långt inlägg. Tänkte skriva när jag kom hem från dansen i måndags men det blev för sent. På tisdag tränade jag och kom hem nästan lika sent då. Sen när det var onsdag insåg jag att jag inte kommer att få tid att skriva förrän på fredag eftermiddag när jag sitter på bussen till Karlstad. Som vanligt med andra ord.
Jag har en massa grejer att ta upp som har stått i media den här veckan, men först en liten sammanfattning av vad jag har gjort.
Måndag var det som sagt dansträning i Solna. Egentligen var detta sista lektionen för terminen, men Martin meddelade att han kommer att köra ytterligare några veckor. Inte mig emot, fick jag välja skulle vi köra 52 veckor per år.
Tisdag flöt på utan konstigheter. Gick till SATS i Vällingby efter jobbet och körde ett pass för biceps, triceps och framsida lår.
På onsdag hängde jag med Shahram till Kista efter jobbet. Jag skulle kolla i gallerian om jag kunde hitta någon schysst kostym inför alla julfester. Efter lite letande föll valet på en helsvart på Brothers. Köpte även en vit skjorta på H&M och en ljusblå slips. Efter slutförd shoppning blev det ett nödpass på SATS, dvs så många övningar man hinner med under så kort tid som möjligt. Sju övningar på 20 min blev resultatet.
Även på torsdag blev det ett stenhårt pass på SATS. Inte lika stressigt som dagen innan, men minst lika hårt. Nu känner jag att formen börjar komma tillbaka igen. Jag kan lägga på riktigt mycket vikter och fortfarande köra strikt. Har börjat trycka i mig boostpulver innan passen också i form av San V12 HP844. Funkar riktigt bra, man orkar mer och får kraftigare pump i musklerna.
Nu ska vi byta ämne och gå in på lite citat och sånt kul.
Måste börja med att citera en busschaufför. I vintras chartrade Dansstudion en buss som gick till Streetstar i Sthlm över dagen. På hemvägen, några hundra meter från Karlstads busstation aktiverar chauffören mikrofonen och säger:
”Jaaa då var vi framme i Karlstad. Ta en extra titt runt omkring er innan ni kliver av så ni inte glömmer kvar några privata personligheter.”
Nu till en sak som retar mig. Ibland när man drar sitt SL-kort och går igenom en spärr till tunnelbanan eller pendeln händer det att bommen inte slår runt helt och hållet. Detta leder till att man inte kan ta sig ut från andra hållet utan att först rycka till i bommen. När jag precis hade flyttat till Sthlm hade jag för vana att alltid öppna bommen med låret i ganska hög fart. Min teknik var förfinad och gjorde att jag alltid tog mig ut snabbt och smidigt från stationen. Så höll jag på tills en dag då det tog tvärtstopp och jag fick en lårkaka utan dess like samt höll på att volta över bommen. Jag har gjort samma misstag flera gånger, därför sätter jag numera handen försiktigt på bommen när jag ska passera.
Där ja, halva min Gainomax hällde precis ut sig själv över min tröja. Kul. Moget.
Nu till alla artiklar i gratistidningarna som jag har fångat min uppmärksamhet under veckan som har gått.
Det är fortfarande väldigt mycket babbel till höger och vänster om att det är kränkande med övervakningskameror. Fattar inte grejen, först manifesterar vi mot det ökade gatuvåldet, sen när väl regeringen gör nåt åt det klagar vi över att det är obehagligt att bli övervakad. Vad sägs om att hålla käften istället?
Nästa artikel har rubriken ”Kontrollen gav extra böter”. En bilförare körde 70 km/h på riksväg 44 utanför Lidköping och fick en blixt från en fartkamera i ansiktet. Mannen vägrade tro att han kört för fort och vände och körde förbi en gång till, för att kontrollera. Och då blixtrade det igen. Skylten han inte hade sett begränsade farten till 50 km/tim. Summan blev två böter.
Nu till en artikel som berör ett ganska känsligt ämne. Den handlar om Markus, 26 år gammal, som har blivit tillsagd av sin chef att han får kicken om han inte ändrar sin frisyr. Metro beskriver håret som ”en spretig igelkottsfrisyr, illröd i nacken och svart framtill”. Jag har frågat mina vänner vad de anser om detta, och alla svarar nåt i stil med: ”Hmm, jo men egentligen ska man ju få se ut som man vill… Men.. Jaa…Jag vet inte”. Det är som sagt ett känsligt ämne, därför väljer folk att fega ur och svara neutralt. Killen jobbar på en reklambyrå, och enligt artikeln i PunktSE har företaget i fråga ett avtal med fackförbundet om att man inte får se ut hur som helst som anställd hos dem. Därför anser jag att de har gjort helt rätt i det här fallet. Han ser faktiskt allt annat än representabel ut. Då kommer ju självklart frågan, vart ska man dra gränsen? En fråga som jag tycker att det är upp till varje arbetsgivare att komma fram till ett svar på. Om jag skulle komma i feta hiphopjeans till Samsung skulle jag med största sannolikhet få mig en reprimand av mina koreanska chefer, och det skulle jag acceptera. Passar inte företagets utseendepolicy får man söka sig nån annanstans.
Vi fortsätter med ännu ett känsligt ämne. Som alla säkert vet så har det varit en hel del skriverier om H&M:s nya julmodell Isabeli Fontani som har en slät mage trots att hon har fött två barn. Alla mammor rasar mot detta och tycker att H&M istället ska använda en fet skrynklig mamma full med bristningar, eftersom det är så ”alla” ser ut efter att ha fött barn. Metro publicerade i onsdags några kommentarer från svenska folket. Franzis Rax har en riktigt bra poäng i det han/hon skriver:
”Mammor: Så här ser vi ut H&M.” Ja, på grund av att dessa kvinnor, till skillnad från Isabeli, har varit för lata för att ta vara på sina kroppar. Det säger mer om dessa mammors personlighet än det gör om hur en mammas kropp ser ut.
Word säger jag. Lägg energin på gymmet istället för att rasa.
Yes, äntligen på plats på ångestbussen! Har sett fram emot det här hela helgen. Det är nåt speciellt med att sitta på en varm buss och trängas i 4,5 timme. Självklart skämtar jag, det här suger balle. Enda trösten är att jag åker tillbaka till Karlstad om fem dagar igen. Nu låter det som jag är helt anti Sthlm, men så är det inte. Det är bara jobbigt att åka fram och tillbaka hela tiden. Jag längtar så förbannat till jul. Har tagit ledigt i mellandagarna så jag kommer att vara i Karlstad i elva dagar i sträck. Precis var min kropp behöver, både fysiskt och psykiskt.
Den här helgen blev inte riktigt som planerat. Det blev ingen utgång i lördags, istället stannade jag hemma med familjen och kollade på film. Anledningen till detta var att varken jag eller syrran var speciellt danssugna. Vi hade stått på Dansstudion i fyra timmar under dagen och tragglat med en housekoreografi. Det gick sådär skulle jag vilja säga, vi satte inte ett enda jävla steg. Lovisa klassade danspasset som hennes topp tre värsta ever, vilket inte är så illa pinkat. Jag själv har en liknande upplevelse varje gång jag ska koreografera dans. Det går bara inte, jag är inte konstruerad för att sätta ihop koreografier. När jag står där i salen och försöker tvinga ur mig en sekvens känns det som om någon håller stryptag på mig. Jag vill bara springa därifrån och skrika. Dans ska vara improviserad!
Idag gick vi upp tidigt och var på plats på Danstudion redan 10.00. Våra ben var tunga som bly efter gårdagens pass, men trots det lyckades vi få ur oss lite steg. När vi gick hem tre timmar senare hade vi en minut klar, vilket känns helt ok. Låten vi har valt är riktigt lurig, det finns hur många ljud som helst som man måste fånga. Därför går det inte bara att röja på med steg efter steg.
En sak som jag lade märke till i lördags när jag och syrran gick en sväng på stan var att alla rör sig väldigt sakta i Karlstad. Det irriterar mig. När jag kommer ikapp någon som enligt mig håller ett alldeles för lågt tempo blir jag vansinnig och får lust att knuffa personen i ryggen och skrika ”Men flytta dig då för helvete!!” Rulltrapporna i Karlstad frestar också på mitt tålamod. Dels går de på tok för långsamt, sen står alla mitt i dem istället för att hålla till höger. Jag vet att det egentligen är jag som borde lugna ner mig, men det är inte så lätt när man stressar runt i Sthlm hela veckorna. Jag kommer ofta på mig själv att jag halvspringer även om jag inte är försenad.
Julhysterin är snart här också, vad härligt. Idag smygstartade Karlstad lite genom att anordna skyltsöndag. Jag valde att skippa jippot och istället betrakta alla myror nere på gatan från vårt lägenhetsfönster. Överallt såg man pappor med ett barn i vardena näve som båda ville åt olika håll. Snacka om ångest..
Nu e vi snart framme i Örebro. Lika bra att packa ihop datorn och lämna plats åt en resenär bredvid mig. Hoppas det blir en smal tjej så man slipper trängas 
Då sitter man här igen på Säfflebussen och väntar på att bli transporterad till Karlstad. När jag klev in i bussen lade jag märke till att busschauffören verkade ha en mindre bra dag. Han bokstavligt talat skyfflade in mig i bussen genom att sätta en hand i min rygg och ge mig en lätt knuff, trots att jag var där 20 min innan avfärd. Nu efter att ha bytt några ord med honom vid biljettkontrollen kan jag konstatera att han bara verkar ha ett lite speciellt sätt. Han fick syn på min VAIO och berättade för mig om att det kommer att bli Internet på dessa bussar efter årsskiftet, utan extra kostnad. Tack säger jag för det! Hoppas de fixar någon form av strömförsörjning också så man kan använda datorn mer än halva vägen.
Idag tror jag inte att jag har något konstigt att skriva om eller något att lacka på. Känns konstigt, tomt på något sätt. Har världen plötsligt blivit en bättre plats?
Jo, nu kom jag på en sak som irriterar mig. Min VAIO funkar inte som den ska. När jag kör ut bilden till en TV via HDMI-porten hackar bilden när jag spelar upp filmer. Jag har uppdaterat till den senaste versionen av grafikkortsdrivrutinerna och testat alla möjliga inställningar utan resultat. Har till och med varit i kontakt med Sony’s support för att få hjälp. Tyvärr verkade inte personen jag pratade med speciellt tekniskt kunnig. ”Du kan ju testa att blåsa lite försiktigt på skärmen. Du vet, som man gör för att få blommor att må bra och växa till sig. Om du har tur kanske skärmen blir lite större också, och det vore väl en trevlig present så här i juletider!” Riktigt så korkad var han kanske inte, men ni fattar poängen..
Ljudet är också helt fakkat, det blir superkeff kvalité när jag kopplar datorn till en extern förstärkare. Enligt supporten så är ljudutgången endast till för hörlurar, inte högtalare. Vilken jävla bombad konstruktion! Det innebär att jag måste köpa till ett externt ljudkort, vilket kommer att kosta mig mellan 500-1000 pengar. Funderar på att reklamera hela skiten, tycker att man ska få en bättre fungerande burk än så här när man hostar upp till en stekardator.
Så där ja, det blev lite blodutgjutelse i dagens inlägg också. Mkt bra
Så här ser planen ut inför helgen:
Fredag: Tvätta samt äta middag med familjen. Dricka rödvin, bli lullig och somna gott.
Lördag: Klippa topparna på Aqua 10.00, sen blir det Dansstudion större delen av dagen för att koreografera house med syrran. Kvällen kommer med största sannolikhet att avslutas med utgång, antingen på BMB eller Nöjes. Jag är mest sugen på BMB, men eftersom syrran funtar på att hänga med så blir det nog Nöjes.
Söndag: Vakna sent, trött och lite bakfull. Trots detta blir det Studion igen för att fortsätta koreografera. 16.30 tar ångestbussen mig tillbaka till Sthlm.
Inga rätta svar än på gåtan... Ni har väl inte gett upp?!
Då och då när man sitter på tuben eller pendeln får man syn på en stackars människa som lider av konstiga ticks. Du vill inte titta men kan inte låta bli eftersom det ser så lustigt ut. Idag såg jag en äldre dam som inte kunde sluta rycka med huvudet, öppna och stänga munnen samt pilla med fingrarna. Det såg ut som en ond demon hade intagit hennes kropp. Satt och tänkte att någon borde gå fram till henne, trycka ett kors mot hennes panna och skrika nåt i stil med "In nomine patre et filis et spirito sancti". Jag började asgarva så åt mina knäppa idéer att jag blev tvungen att ta upp mobilen och låtsat att jag fick ett superkul skämt via sms.
En gåta att klura på under helgen:
I en buss sitter det 7 barn.
Varje barn har sju ryggsäckar.
I varje ryggsäck finns det 7 stora katter.
Varje stor katt har 7 små katter.
Varje katt har 4 ben.
FRÅGA: Hur många ben finns i bussen?
Jag löste den på 5-10 minuter. Den var lite småklurig faktiskt, fick göra några försök innan jag kom fram till rätt svar. Jag fick den via mail tillsammans med en excel-fil som var lösenordskyddad med det rätta svaret som lösenord. Jag har ingen möjlighet att lägga upp filen här, men ni får gärna maila mig via formuläret här på hemsidan om ni tror er ha rätt svar. Jag kommer att publicera namnen på de som knäcker den
Syrran klarade den faktiskt, efter en mängd svordomar och tre ledtrådar från mig..
Idag kan jag meddela att det var Lettland som vi mötte i fotboll igår. Vet fortfarande inte var matchen spelades eller vilken typ av match det var, men det känns mindre viktigt. Vann gjorde vi också, med 2-1. Tror det var Pelle Prestberg som gjorde det avgörande målet, strax innan slutet av det 4:e setet.
Idag råder det fotbollsfeber i vårt land. Sverige spelar nånstans, mot nåt annat land. Typ så mycket bryr jag mig. Istället för att göra som 98% av befolkningen och bänka mig framför dumburken gick jag till gymmet och körde ett stenhårt pass för bröst och axlar. Tyvärr så slapp jag inte fotbollen där heller. Fem killar vred upp volymen så på TV-apparaterna vid springbanden att jag blev tvungen att gå dit och visa dem vilken knapp man använder för att sänka. Att det ska vara så jävla intressant med dessa landslag hit å dit. Jag säger bara en sak: FET ORKA!!
Idag i Metro stod det återigen om den där TV-läkaren Carl Troilius som anklagas för att ha våldtagit en patient när hon var nedsövd. Vilken jävla dåre han är alltså, nu ändrar han sin historia för tredje gången om jag inte minns helt fel. Den första ursäkten borde ha räckt för att slänga in honom i buren. De hittade hans sperma både i flickans trosor och inuti henne. Hans förklaring till detta var att han lider av okontrollerbara ejakulationer och råkade spruta ned sina händer, sen råkade detta av misstag hamna inuti kvinnan. Nu vet inte jag vilken typ av ingrepp det handlade om, men det känns rätt osannolikt att det krävdes en hand upp i musen för att kunna utföra det.
Idag blev det ett riktigt härligt pass på gymmet. Jag har fått tillbaka suget efter att bygga seriöst igen. Vet inte riktigt om det är äkta träningslust eller om det bara är min starka vilja att komma i form igen som har övertygat hjärnan att jag känner för att leva seriöst igen. Huvudsaken är iaf att jag har kommit igång så jag hinner komma i form tills mitten av december när det är dags för kryssning och en massa julfester
Hemma efter ett riktigt mördarpass på Blue Hill. Jag svettas så förbannat varje gång så det är helt sjukt. Idag lovar jag att t-shirten vägde 0,5kg mer efter passet. Riktigt vidrigt, men ack så bra fettförbränning. Kul som fasen är det också, gruppen är helt underbar. Alla är glada å trevliga och delar min passion för house.
Måste bara citera och ta upp några grejer som jag läste i Metro i morse.
När skandalprinsen Harry skulle försöka att bli tagen till nåder av sin stora kärlek Chelsy Davy skickade han en stor blombukett med meddelandet "Sorry, love HRH". Känns väl som att det finns smartare avslut än "His Royal Highness" i det läget..
SL frågade tre kids vilka tåg de gillar bäst, de nya eller gamla. 15-årige Walle Elmasry svarade: "De nya, de är tjockt sköna att sitta på". Klockren slang
Sen var det allt där babblet om övervakningskameror. Många stör sig på att SL tänker sätta upp kameror för att kunna övervaka alla perronger. De menar att det inkräktar på den personliga integriteten. Jag vet inte var ni andra tycker, men om jag får välja på att bli filmad när jag väntar på tåget eller bli nedkluffad framför det så väljer jag nog det första alternativet. Men det är ju min åsikt alltså, så tycker jag. Självklart är det heeelt ok att välja det andra, vad vet jag vad ni känner... U tell me!
Damn vilken rolig helg det här har varit! Som vanligt har jag inte gjort så mycket annat än dansat house, och det är just därför det har varit så kul
I fredags kom jag till Karlstad kl 20.40. Begav mig direkt ned till tvättstugan och stoppade i två maskiner. Jag har fått göra så de senaste helgerna eftersom det inte finns några lediga tider på vardagskvällarna i Sthlm. Resten av kvällen spenderades framför TV:n i bakstuga soffläge. Jag är så extremt sliten varje gång jag kommer till Karlstad så jag orkar inte ens se på film. Det är skönt att bara chilla med familjen och äta god mat och dricka några glas rödvin.
Lördag morgon, drog till Dansstudion 11.30 för att träna house. Jakob var på besök i stan och lärde ut en koreografi till de andra medlemmarna i Clude. Jag avstod frivilligt pga min olust att dansa något annat än house. Jag började istället koreografera inför mitt och syrrans framträdande på Kroggalan. Jag kom inte så speciellt långt, men det lilla jag hann sätta ihop kändes bra. Nästa helg ska vi börja jobba på allvar.
På kvällen styrde jag och Jakobo upp en soft fest på Dansstudion. Jakob uppfann en ny drink bestående av Minttu, Gatorade och Sprite. Den ser ut precis som glaciärvatten och smakar munskölj. Perfekt vinterdrink! Musiken bestod av tre nya houseskivor som jag hade köpt av Martin. Strax innan halv tolv blev det Blue Moon Bar, dock utan Jakob. Han körde tråkvarianten eftersom han skulle åka tillbaka till Uppsala tidigt dagen efter. BMB var riktigt schysst iaf, träffade mycket folk som jag kände och dansade i princip från början till slut. Musiken var sådär måste jag säga, relativt mycket hiphop och alldeles för kommersiell house. Men men, man kan inte få allt.
Måste ta tillfället i akt och passa på att köra en Schulman. Jag blir så irriterad på vissa människor som man träffar på uteställena. Jag snackar om såna som inte vet vad house är. Självklart räknar jag inte med att ”vanligt folk” ska veta, men om man inte vet något om en viss dansstil ska man vakta tungan. Som igår på Blue Moon, den första houselåten går på och jag står och jammar lite för att komma i rätt vibe. Då kommer det fram en tjej och skriker: ”MEN VISA LITE DÅ!!” När jag försöker förklara att jag först måste komma i rätt stämning först får jag höra att jag är tråkig. Vadå tråkig? Har hon ärligt talat en jävla aning om vad house är?! House är inte bara en bra låt eller några steg som man utför för att impa på tjejer. House är en känsla som man måste komma in i innan man kan köra fullt ut. För mig tar det ett par riktigt feta låtar innan jag kommer i rätt stämning. Att försöka förklara detta var helt lönlöst. Jag tar det som en ren förolämpning mot hela housekulturen när jag får höra nåt sånt.
Sist jag var på houseklubb i Sthlm träffade jag på Julle, en av killarna i Groovenauts som jag lärde känna i somras. Vi stod och tittade på Shannon, en kille från NY, när han dansade. Han är en av de som var med och utvecklade housen för många år sen. Då säger Julle: ”Kolla på den där killen... Han dansar inte house, han ÄR house.” Om man förstår innebörden i det förstår man house.
Jag stannade tills stället stängde och hamnade mitt i monsterkön till garderoben. Väl ute gick jag till Sibylla och köpte käk, sen blev det sängen. 04.00 visade klockan när jag släckte lampan. Det tog typ 1,5 sekund innan jag somnade.
Idag söndag gick jag en workshop för Martin Ferretti på Dansstudion. När vaknade hemma 1,5 timme innan lektionen skulle börja var jag inte speciellt danssugen. Kroppen ville verkligen inte gå ut sängen. Men jag tvingade den, och så här i efterhand är jag väldigt glad för det. Vi fick lära oss en helgrym koreografi som han dessutom ska köra på Blue Hill i morgon. Kul att redan kunna koreografin när man kommer dit
I morgon är det måndag och jag känner faktiskt för att åka till jobbet. Från och med den här veckan får jag nya arbetsuppgifter. Alltid skönt med lite variation.
Då var det fredag igen då, ännu en hel arbetsvecka har passerat utan att jag har haft stunder över att blogga. Om jag får säga det själv så funkar det riktigt bra att bara blogga varje fredag och söndag de veckor som jag är i Karlstad under helgerna. Skönt att ha lite att skriva om på bussen så man kan slå ihjäl lite tid.
Viii kör på...
Måndag, dansträning med Ferretti i Solna. Riktigt jobbigt för benhinnorna vart det den här gången, mycket studsande och hopp i sidled. Som jag berättade förra veckan så brukar jag bara ha ont i benen resten av kvällen, men det här passet resulterade i konstant värk hela veckan. Eller värk ska väl inte säga, det gör ju inte ont om jag sitter stilla. Men så fort jag går nedför en trapp eller springer så gör det svinont.
Tisdag, drog igång med styrketräningen igen. Jag har återgått till att använda ordet ”styrketräning” istället för ”kroppsbyggning”, som jag körde med under våren och sommmaren. Jag anser inte att jag är tillräckligt seriös för tillfället för att kunna kalla mig en byggare. Jag slarvar med maten, festar varje helg och har tränat på tok för oregelbundet under hela hösten. Jag har två bra förklaringar till varför det har blivit så här. Den första är att jag har varit förkyld i tre månader. Japp, du läste rätt. Hela hösten har jag varit hängig, snuvig och haft ont i halsen. Det går aldrig över, och när man mår så känner man sig inte speciellt motiverad att träna. Den andra anledningen är att jag just nu är inne i en period när jag känner för att satsa mest på dansen. Det där går upp och ned för mig, oftast i perioder om 6-12 månader. Ta t ex detta året.. Under våren och sommaren var det enbart kroppsbyggning som gällde. Jag levde superseriöst och tränade styrka 4-5 dagar i veckan och gick upp 05.00 nästan varje morgon för att bränna fett under en timmes promenad. Mitt kroppsfett låg runt 6% och jag var i äckligt bra form. Nu däremot har jag säkert uppemot 10% och känner mig allmänt plufsig och osund. Samtidigt känner jag mig spinkig eftersom jag inte har något vardagspump i musklerna pga den oregelbundna träningen. Jag är helt enkelt inte speciellt nöjd med min kropp för tillfället. Folk i min närhet kan inte fatta hur jag kan må dåligt, jag som är i ”så bra form”. Det är ingen idé för mig att försöka förklara, det är något man inte kan förstå om man inte själv har legat på jättelågt kroppsfett och sen ser fettet krypa på som en ond parasit som förfular dig.
På tisdag kläckte förresten Shahram en kul grej som får bli veckans citat. När jag presenterade mig för en kund på jobbet råkade jag säga ”Viktor Vasiliou”, trots att jag har bytt efternamn till Wissing. Frustrerad över detta svor jag lite efter att jag lagt på luren. Då får jag höra följande från herr Mansoory:
"Jag säger bara, glöm aldrig dina rötter... ditt lilla luder."
Onsdag hände det inget speciellt kul, jag avverkade veckans andra pass på gymmet. Ett bra pass, jag börjar få tillbaka lite motivation. Jag måste verkligen köra stenhårt nu framöver så jag hinner komma i någorlunda bra form innan MB-kryssningen i dec.
På torsdag åkte jag, Shahram och Olof direkt in till stan efter jobbet för att gå på bio. Manpower bjöd alla sina konsulter på den nya svenska filmen ”Solstorm”. Platsen för jippot var biograf Park vid Stureplan, en riktigt fet salong med typ 500 platser. Filmen tyckte jag var riktigt kass, men det var kul att träffa lite nytt folk.
Den här helgen kommer att gå i dansens tecken, precis som alla andra den senaste tiden. Vi har gemensam träning med Clude i morgon, sen på söndag kommer Ferretti till Karlstad för att hålla workshop. Jakobo är i stan också för att hålla klass med tjejerna i Clude, så lördagkvällen lär bli allt annat än lugn. Jag fick precis ett SMS från Jakob där han citerade nån gammal munk (tror jag): ”Den som spar sitt vin får inga barn.”
That’s all for me today, nu blire fan bakstupa sovläge.
Ännu en underbar helg i Karlstad har nått sitt slut. Klockan är 16.40 och jag sitter på bussen på väg tillbaka till Sthlm. Som vanligt är det ganska ångestladdat, hade hellre stannat kvar ett dygn till och fortsatt träna house med syrran. Men nu är det som det är, jobbat väntar. Den här veckan tänker jag fan inte jobba över något, måste komma igång med gymmandet på allvar igen. Har bortprioriterat det totalt på sistone pga tidsbrist. Dessutom brinner jag mer för dansen än byggandet just nu. Har sagt det förut men jag säger det igen, jag älskar verkligen house. Lyckan när jag får stå i en danssal eller på en nattklubb och bara ösa är obeskrivlig.
Vi kör en kort sammanfattning av helgen. Kom till Karlstad på fredag kl 20.30. Åkte till lägenheten och chillade resten av kvällen, dödstrött som jag var. Försökte kolla på en gammal skräpfilm med Chuck Norris, men det slutade med att jag somnade i soffan. Efteråt kasserade jag filmen tillsammans med två andra osedda Chuck-rullar.
Lördag, gick till Dansstudion på förmiddagen och tränade house med syrran. Vi skulle egentligen ha koreograferat inför vårt kommande uppträdande, men det slutade istället med att jag lärde henne alla nya steg jag hade fått från Martin och Meech under veckan. När vi kom hem hade min andra syrra Linnéa och hennes kille Tony kommit på besök från Vetlanda. Egentligen skulle de ha kommit redan på fredag, men fick vänta pga snöoväder och brist på vinterdäck. Kul att träffa dem båda, var verkligen inte igår jag såg syrran.
På lördag kväll blev det utgång tillsammans med Loyz, Amer och Maz. Kvällen på Nöjes var väldigt speciell, låt mig förklara. Vi kom dit väldigt tidigt för att ha gott om tid att dansa på. Tyvärr var musiken så kass så det var bara att glömma allt som hade med dans att göra. När jag säger ”kass” så menar jag inte dålig, jag menar totalt jävla urkass!! Sirapsseg r’n’b var typ det enda som serverades under de två första timmarna. Trots att alla vi fyra gick och pratade med DJ:en i olika omgångar envisades han med att försöka tråka alla gäster till döds. Till slut ökade han äntligen tempot något, men då i form av nån helskum fjårtistechno som lät som den var tagen från ett högstadiedisko i Grums. Det var pinsamt, jag fick stor lust att hoppa in i båset och spöa skiten ur honom. Förstår inte hur de kan anställa en sån insnöad fjant som inte kan känna av folkskaran och inse att det måste vara något fel på musiken när alla bara står å chilldansar lite försiktigt. Maz funderar på att ta upp det med en av ägarna, hoppas verkligen han gör det. Vore så skönt om man fick höra att han blev utsparkad i snön med ansiktet först!
Idag söndag gick jag och syrran till Dansstudion på förmiddagen och dansade av oss det som vi inte fick möjlighet att ventilera ut på Nöjes. Tyvärr var C-salen upptagen, så det fick bli B-salen istället med det härliga klistergolvet Efter en timme där inne var mina benhinnor heeeelt fackade, fick halta hem till lägenheten. Det är riktigt jobbigt att få ont varje gång man dansar, men numera släpper smärtan efter bara nån timme iaf. Värre var det för ett par månader sen när jag precis hade börjat med house igen, då hade jag vrålont i en vecka efter ett danspass.
Nu ska jag fan sova... gonatt.
Aaaah, äntligen helg igen! Återigen sitter jag på Säfflebussen på väg till K-dilla. Det har varit en jäkligt slitsam vecka så nu ska det bli skönt att komma ”hem” och vila upp sig. Egentligen borde jag inte gå ut på krogen nåt den här helgen, men vi vet ju alla hur svårövertalad jag brukar va...
- Lust å hänga med ut Viktor?
- Okej da, men bara för att du tjatar så!
Anledningen till att jag åker hem två helger i rad är för att ge Lucas och Louice lite private time. Jag har fått lov att bo hos dem månaden ut mot överenskommelsen att jag håller mig i Karlstad under helgerna. Det var mitt eget förslag, känns som det är det minsta jag kan göra. Från och med december kommer jag att dela lägenhet med Karin Lilja uppe i Sollentuna, sen flyttar jag till min egen lägenhet vid Gullmarsplan den 15 januari. Stort tack till Karin och framför allt till de två blonda yrvädren som jag har fått bo hos så länge (för länge).
Vi bränner väl av den gångna veckan i vanlig ordning. I måndags var det houseklass för Ferretti i Solna. Finns inte så mycket att berätta, förutom att det var askul 
Tisdag.. På väg till jobbet hittade jag en kul grej i Metro som faktiskt får bli veckans citat. Lu Shasha, en 22 årig tjej från Peking intervjuas med anledning av de stundande Olympiska spelen i staden:
- Är du orolig för något nu när Peking ska arrangera OS?
- Kanske att några kommer att uppföra sig dåligt, och att dåliga utlänningar kommer hit och gör dåliga saker.
Onsdag, jobbade över tre timmar. Efter det bar det av till Solna för att ta klass för Meech från Frankrike. Han har vunnit Juste Debout tre år i rad, så man kan utan tvekan säga att han är en av världens bästa housedansare. Tyvärr kan jag inte säga att jag tyckte lektionen var speciellt kul. Nivån var alldeles för hög för mig, jag hängde inte med ett dugg. Jag var tvungen att koncentrera mig så på stegen så jag tappade känslan i kroppen totalt. Kan bara minnas att jag har känt mig lika tappad en gång tidigare på en lektion, och det var när Cherie Hampton hade workshop i Karlstad för några år sedan. Den gången klev jag av golvet i ren frustration. Det gjorde jag inte den här gången, men ibland kändes det väldigt lockande. Kommer att nöja mig med Martins lektioner framöver tills jag känner att har full koll på alla grundsteg.
Eftersom workshopen inte började förrän 21.00 kom hem sent som fan på onsdag kväll. Kom i säng runt 02.00 vilket resulterade i ca fyra timmars sömn. Wehoo!
Torsdag, åkte hem direkt efter jobbet och tog det allmänt lugnt. Fixade några grejer som jag har haft liggande ett tag samt packade väskorna inför Karlstadvistelsen.
Idag fredag gjorde Christian sin sista dag på jobbet. Vi kommer inte att få in någon ny, så från och med måndag ska jag och Shahram göra tre personers jobb. Nerå, riktigt så farligt blir det inte. Vi ska lasta över ansvaret för mailen till vår support. Känns lite halvsynd, det är ju min specialitet att skriva välformulerade mailsvar med ljudets hastighet. Skulle gärna sitta och svara på mail hela dagarna..
Det gick ju fort det där, har bara åkt i 40 minuter. 49% kvar på batteriet… Ska man koppla upp sig och skicka inlägget direkt kanske.. Jaa, så får det bli
Edit: 26% kvar efter att inlägget har skickats. FET batterikapacitet!!
Då sitter man här igen då på Säfflebussen och ugglar. Den här gången är det återresa till Sthlm som gäller. Än så länge är det bra mycket bekvämare än i fredags. Det var så mycket folk som skulle åka idag så de satte in en extra buss av annat märke som det är lite mer plats för benen i. Riktigt skönt, kan bara hoppas att jag får ha ett eget säte hela vägen fram.
Okej, dags att berätta hur helgen har varit. Jag jobbade bara halvdag i fredags och kunde därför ta en tidigare buss. Var framme runt 17.30, vilket var riktigt skönt. Åt middag med familjen och drack lite vin, sen gick jag och syrran till Studion och dansade house i ett par timmar. Efter det blev det bara degning hela kvällen.
På lördag fick jag och syrran för oss att vi skulle klä ut oss på kvällens halloweenfest, trots att jag sedan flera veckor tillbaka hade bestämt mig för att inte göra det. Vi började söka på Google efter lämpliga kostymer och kom till slut fram till att syrran skulle spöka ut sig till tjejen i The Ring och jag till en galen vetenskapsman. På myrorna hittade syrran en vit klänning som var helt perfekt för ändamålet. Jag hittade inte ett skit. Efter ytterligare några affärer gav jag upp och beslöt mig för att köra med vanligt backslick och säga att jag föreställer en Stureplansprofil.
Efter velandet på stan gick vi till Studion och tränade lite house. Stina och hennes vän kom dit efter ett tag och ville lära sig lite bugg, så den sista timmen gick i dansbandens tecken. Det gick riktigt bra, kommer nog bli fler sådana pass framöver!
Halloweenfesten hemma hos Fredrik och Karin började 18.00, men i vanlig ordning var jag inte ens i närheten av att vara klar då. Vi anlände till festen runt 21, tre timmar försenade. Ingen sa något, alla vet hur jag är när det gäller att göra sig i ordning för fest Den här gången hade jag dock en bra ursäkt. Jag hade bokat tvättid 07-11 för att bli av med eländet så fort som möjligt, men när jag kom ned hade en annan tjej i huset snott tiden. Mitt fel så långt eftersom jag inte gick ned förrän 09, men resten av historien var fan inte mitt fel. Den lilla hyndan använde tvättstugan fram till 16, trots att jag hade bokat om tiden till 12-16. I och med det sket sig hela min planering.
Festen var i alla fall hur kul som helst, mycket folk och riktigt bra housemusik. Nästan alla var utklädda, utom jag då. I vanlig ordning var Fredrik den som hade lagt ned mest tid på sin kostym. Han föreställde Obi Wan Kenobi. Vi krökade på och drog vidare till Nöjes runt 22.45. Där inne hade jag för ovanlighets skull asroligt. Musiken var helt klockren, tung house större delen av kvällen. Det bar bara nån halvtimme vid ett tillfälle som DJ:en kukade ur och började spela seg hip-hop, som jag numera inte ens kan röra mig till. Känner absolut ingenting i kroppen när jag hör en hiphop-låt efter att ha stått och röjt house innan. Anyway, vi dansade konstant fram tills typ 01.30 när vi gick till Sibylla och köpte fyllekäk. Sen blev det sängen. Var så trött så jag kommer inte ens ihåg att jag lade mig.
Nästa gång det blir Karlstad är om två veckor, då är det dansträning med Clude som gäller. Jag och syrran ska sätta ihop en housegrej som vi ska ha med i ett uppträdande i december. Känns lite sisådär att ”stänga in” housen i en koreografi, men jag vill passa på att uppträda när vi ändå får fria tyglar att sätta ihop en grej som bara jag och syrran ska köra. Tror det kommer att bli grymt!
Dags för ännu ett maratoninlägg eftersom jag inte har bloggat på hela veckan. Sitter på bussen på väg till Karlstad och trängs. Jag sitter själv på mitt säte, men det är så lite utrymme för benen så jag typ sitter med den bärbara inne i munnen. Kukbuss..
Anyway, ska inte klaga. Vädret är helt underbart, jag lyssnar på en av tidernas bästa hardstylelåtarna samt är på väg till KD för att dansa house hela helgen med syster. Btw, låten jag snackar om är "One blade" med Brennan Heart. Den ger mig såna rysningar så jag måste göra paus en paus i skrivandet.................... phuu..
Vill du höra nåt kul? Här kommer det... Jag har fått lägenhet!! Fick den vid Gullmarsplan som jag var och tittade på häromdan. Känns så jäkla underbart, kan knappt vänta tills jag får flytta in. Tyvärr sker inte det förrän den 15 januari. Fram tills dess ska jag dela en lya i Sollentuna med Karin Lilja. Tusen tack kakbit för att du hjälper mig!
Syrran blev lika glad som jag när jag fick beskedet om lägenheten. Hon ska nämligen ta en massa klasser på Danscenter nästa termin och kommer att bo hos mig 2-4 dar per vecka. GP ligger bara två stationer från Medis där DC ligger, så det är perfekt.
Den här veckan har jag äntligen återupptagit mitt superseriösa levnadssätt med allt vad det innebär. Har kört tre stenhårda pass på SATS och slutat upp helt och hållet med godis och all annan skitmat. Eldprovet var ett uppläggningsfat med lösgodis som har stått på kontoret hela veckan. Jag tog inte en enda godis, trots att mina kära kollegor har försökt få mig att ge efter. Dessutom bangade jag tårta i torsdags och tryckte istället i mig en torr proteinbar.
Nästa vecka slutar Christian på jobbet. Det känns sådär skulle jag vilja säga. Han är riktigt duktig så det kommer bli mycket att göra när han drar. Hoppas verkligen de tar in en värdig ersättare, annars är jag och Shahram fakked big time.
Shahram och jag diskuterade förresten en väldigt intressant grej här i veckan. Jag har insett att jag är så jäkla trött på allt substanslöst ytligt artighetsbabbel som man håller på med jämt och ständigt. Säg att du träffar en kollega på tåget:
- Hej!
- Hej hej!
- Hur e läget?
- Jo det är fint, hur är det själv?
- Jora det är lugnt.
- Härligt. Haft en trevlig helg?
- Jadå, den var helt ok. Var hemma och tog det lugnt. Du då?
- Samma här, var oxå hemma. Man behöver det ibland.
- Ja preciiiiis!
Blablablaaaaaa... Efter fem minuter kommer jag inte ihåg ett skit var vi pratade om eller vad min kollega gjorde under helgen. Jag tänker helt enkelt inte på vad jag säger eller frågar, jag bara rapar upp frågorna och svaren på samma sätt som jag gjorde veckan innan, och veckan innan, och veckan innan. Jag orkar inte med sånt. En sån diskussion är inget annat än ett slöseri på stämbanden. Därför har jag på senare tid börjat lyssna mycket på min mp3-spelare. Jag kan stå i hissen på väg upp till kontoret tillsammans med tio kollegor och lyssna på musik. Mina lurar stänger ute allt ljud så jag hör inte ett dugg vad de pratar om, och det känns underbart. De kan stå där och vara tvångsartiga mot alla om de vill, bara inte jag behöver vara med. Vissa stör sig säkert och tycker att jag är oartig, men man kan inte göra alla nöjda. Bättre att vara ärligt oartig än falskt trevlig. Jag hälsar självklart glatt på alla kollegor när jag möter dem, men så fort jag ser att de är på väg att börja spy ur sig en massa artighetsfrågor vänder jag bort blicken innan de hinner komma till skott. Jag har förklarat för de kollegor jag umgås mest med, och de förstår mig och tycker att det är helt ok. När vi åker pendel tillsammans är jag social i några minuter, sen säger jag "gonatt", stoppar in lurarna i öronen och somnar. I början kände jag mig faktiskt jävligt otrevlig, det är ju faktiskt inte "tillåtet" att göra så. Nu däremot känner jag mig enbart stolt över att jag vågar gå helt efter min egen vilja. Fler borde göra så istället för att bara vara på det sätt som upplevs som artigast av omgivningen. Så länge man förklarar för vänner hur det ligger till så är det bara att köra på. Det är annars väldigt lätt at uppfattas som dryg och otrevlig, när man i själva verket bara väljer att lyssna till sig själv.
Nu ska jag sova lite... Kram alla kära vänner, ni betyder mycket för mig!
|
Om mig
|
|
Viktor "Victoooorious" Wissing.
Dansare, kroppsbyggare, webbutvecklare och dyrkare av elektronisk dansmusik.
Född och uppvuxen i Karlstad. Lever livet i Stockholm sedan sommaren 2007.
|
|
|
|
|
